MHF Region Norr

Mellan den 7/12 – 8/12 så hade MHF Umeå tillsammans med Blåbandet ett arrangemang i Glashuset mitt i centrala stan.  För MHF Umeås räkning ser vi Sylvia Karlsson visa ”Uppvaknandet” för en som hitta in.

Nyktra förare som skadar en annan människa i trafiken får oftare längre fängelsestraff än en som är rattfull, visar ny forskning från Statens väg- och transportforskningsinstitut. Studien omfattar nära 2000 domar 1990-2005. (TT)

Publicerad idag kl 12:37 av: TT

Källa: Norra Västerbotten 2011-11-12

I en färsk HD-dom upphöjs berusning till en ursäkt för brott. De dömande justitieråden sopar därmed med ett penndrag bort en grundregel i svensk straffrätt, skriver Madeleine Leijonhufvud och Suzanne Wennberg, professorer em. i straffrätt.

Vår Högsta domstol, HD – rättare sagt en grupp domare i denna domstol – genomförde den 16 september något som kan liknas vid en kupp. Åtal för en mängd gärningar, som hittills kunnat bestraffas, kommer inte längre att kunna leda till fällande domar. Det handlar om gärningar av olika slag med den gemensamma nämnaren att den handlande har druckit sig så berusad, eller använt narkotika i sådan omfattning, att han inte fattar eller uppfattar något som är avgörande för straffansvar.

I just det här fallet hade en man åtalats för mordförsök. Berusad och påverkad av läkemedel hade han huggit och stuckit två personer med en 24 centimeter lång kökskniv. Bland annat hade en av dem fått en stor sårskada från ansiktet ner på halsen, där såret var 3 cm djupt och mynnade i ett utgångshål i halsen.

Mannen hävdade att han inget mindes – han hade varit så berusad. Högsta domstolen anser att han därmed inte hade det uppsåt som krävs för att se handlandet som ett mordförsök. Den här domen har betydelse långt utöver den situation fallet rör. De dömande justitieråden sopar med ett penndrag bort en grundregel i svensk straffrätt.

I brottsbalkens 1 kap. 2 § står det: Har gärningen begåtts under självförvållat rus eller var gärningsmannen på annat vis genom eget vållande tillfälligt från sina sinnens bruk, skall detta inte föranleda att gärningen inte anses som brott. Detta har sedan decennier, också av HD, tolkats så att domstolen när den prövar om den åtalade har handlat med uppsåt ska bortse från misstag som beror på berusningen.

Berusning gör som bekant att man ofta inte uppfattar vad som händer och hur det förhåller sig, och samtidigt påverkas hjärnan så att man ofta blir mer aggressiv och våldsam. Lagen bygger på tanken att om man frivilligt försätter sig i det tillståndet ansvarar man för följderna. Men nu ska inte lagen tolkas på det sättet längre. En grupp domare i HD har upphöjt berusning till en ursäkt.

Just för att den åtalade på grund av berusningen inte fattat vad han gjort eller vidden av detta, går han fri från ansvar för uppsåtligt brott. Domstolen ska gå på vad han faktiskt varit medveten om, utan att ta hänsyn till att han frivilligt genom berusningen satt ner eller helt eliminerat denna förmåga. Den som utsätts för en berusad människas helt livsfarliga aggressivitet, som det var fråga om just i det fall domen rörde, och kanske svävar en tid mellan liv och död, den människan får från rättssystemet svaret att det ändå inte var fråga om ett mordförsök – för gärningsmannen var ju berusad.

Följden av den här HD-domen blir i vissa fall att gärningen graderas ner till ett lindrigare brott. Mannen i det aktuella fallet dömdes för grov misshandel. Men i många fall saknas ett sådant alternativ. Gärningen blir inte längre ett brott.

Det gäller i stor utsträckning sexuella övergrepp. Gärningsmannen var så berusad att han fick för sig att kvinnan var med på allt. ”Jag var så full att jag inte hörde vad hon sa.” Eller han var för full för att fatta att hon sov eller befann sig i något annat hjälplöst tillstånd. Men det kan också gälla andra typer av brott, som skadegörelsebrott, narkotikabrott eller förmögenhetsbrott. Det får till och med den befängda följden att den berusade eller drogade person som säger att han var så borta att han inte fattade att han satte sig i bilen och körde inte kan dömas för rattfylleri. Han uppfyller inte kravet på uppsåtligt handlande.

Det gäller att hitta en rimlig balans mellan krav på rättssäkerhet och effektivitet i dömandet. HD:s nya tolkning kommer att slå hårt mot effektiviteten.

Man är naiv om man inte inser att en åtalad person, som har allt att vinna på att säga att han varit starkt berusad eller drogad, också kommer att göra den invändningen. Hur ska åklagaren kunna visa att han/hon ljuger?

Handlar det om att bevisa nyktra personers uppsåt, kan domstolen alltid fråga sig vad som verkar vara vettigt, rimligt och trovärdigt. Men hur ska domstolen kunna hänvisa till vad som framstår som rationellt, när det gäller ett handlande i stark berusning?

Den åtalade kan lugnt invända att han var full, att han inte visste vad han gjorde och att han nu inte minns någonting.

Detta känns som en kupp. Huvudregeln, fastlagd i 3 kap. 6 § första stycket rättegångsbalken, som gäller när Högsta domstolen vill ändra praxis i ett väsentligt avseende, är att man kallar till så kallad plenum. Hela HD får vara med och bestämma.

Man hade kunnat vänta sig att den eller de domare som velat genomföra den här lindringen i synen på berusades gärningar skulle ha valt att göra detta när plenum kunnat anordnas. I stället ansåg man sig kunna åberopa en undantagsbestämmelse, med hänvisning till att en häktad därmed skulle fått vara frihetsberövad något för länge.

En dom i plenum hade inneburit en större garanti för att domstolen skulle ha överblickat konsekvenserna av tolkningen. Men att sammankalla hela HD – i september månad – ansågs tydligen ogörligt.

Frågan om tolkningen av bestämmelsen om straffansvar vid rus har varit aktuell i flera lagstiftningssammanhang under senare år. Men lagstiftaren har inte vid något av dessa tillfällen valt att göra någon ändring. Efter HD:s radikala vändning i tolkningsfrågan får vi hoppas att denna vilja aktiveras. Det uppkomna rättsläget är oacceptabelt.

MADELEINE LEIJONHUFVUD

SUZANNE WENNBERG

professorer em. i straffrätt

Publicerat i Svenska Dagbladet Den 01-11-2011

Sune Lundkvist har gått ur tiden

Onsdagen den 8 mars avled Sune Lundkvist, 91 år gammal. Få i Sverige har varit så aktiv som Sune varit för MHF och de värderingar som Motorförarnas Helnykterhets Förbund står för. När jag i januari besöker Sune i sitt hem ligger både tidningen Ratta Ren och Motorföraren framme på bordet. Samtalen om trafiksäkerhet och trafiknykterhet har varit många genom åren. Som närmast granne sommartid gavs många tillfällen att beröra MHF och de insatser som gjorts. Jag kunde bland annat berätta om nuläget i ”Fonden”.

Den som Sune startade och som fortsatt fördelar delar av de insamlade medlen till bland annat forskning.

Sune Lundkvist arbete för MHF inleddes redan tidigt på 50 talet. 1957/58 får han uppdraget av dåvarande VD att arbeta i norra Sverige. 1959 flyttade Sune och hans fru Ingrid från Linköping med sina tre flickor till Vallen i Skellefteå kommun. Och där bodde han tills för någon månad sedan då han fick en fin bostad på ett äldreboende inne i centrala Skellefteå.

Sune Lundkvist var mycket noggrann i sin planering, skrev dagbok varje dag och i övrigt var precision ett hederstecken.

Den bok om MHF som han i många år arbetade med, trots fyllda 80 år, kommer att lämnas till tryckeriet 2011. Och ges troligen ut 2012. Det har varit en gåva att få arbeta med bokmaterialet. Det ger en bild över den insats som MHF gjort genom åren för trafikutvecklingen. Information på pedagogiskt sätt var också en ledstjärna för Sune. Sång, musik och bra fakta.

Många har lyssnat till hans föredrag. 2000 kunde jag ge förslag på ”om du sammanställer informationsmaterialet du har liggande här” (det fanns obeskrivligt mycket informationsmaterial i hans bostad) så ordnar jag en lokal. GreveGården i Vallen blev ett par år hemvist för den MHF utställning som Sune och hans fru Ingrid utvecklade.

Fru Ingrid som dog 2003 var en stor resurs i Sunes liv. Utställningen som Sune och Ingrid sammanställde blev hennes sista stora insats för MHF. Sune sörjde Ingrid varje dag. Sitt tända ljus i närheten av hennes foto är vi många som fått ta del av vid våra besök hos Sune.

MHF arbete har påverkat många bilförare. Sunes berättelse om att han 1960-61 genomförde stor kampanj för att använda reflexer kan vara en tankeställare för oss som brinner för våra kärnfrågor. Vid en första runda besöker Sune 94 avdelningar i Norr- och Västerbotten och dess styrelser. Ämnet var planering för nästa runda, som innebar att en vägsträcka skulle märkas upp. Statister skulle engageras och besökarna skulle sedan på kvällen få klara bevis på reflexers betydelse. Någon statist utan reflex och andra med reflex. Det fungerade bra som pedagogik. 100-200 deltagare samlades sedan i ortens Folketshus för att lyssna till budskapet. Jag har dock sökt efter namnet på den flicka, då ca 16 år, som följde med Sune på hans turné. Men inte fångat hennes namn. Sune hade glömt bort det, trots ivrigt sökande i sina anteckningar kunde hennes namn inte spåras. Vi är många som saknar Sune och tänker på Barbro, Lena och Gudrun med familjer i den saknad som nu uppstår.

Tord Lindgren